Familjen Ekström
Familjen Ekström, juni 2022
Vilka är Amazing Selma's?
Mor och dotter, Helena och Sofia är Amazing Selma's kennelmammor. Vi är i princip lika delaktiga i uppfödningen båda två och fattar alltid alla beslut gemensamt även om Helena idag tar det största ansvaret för uppfödningen och kontakten med valpköparna då Sofia numera är mamma och har fullt upp med livet som förälder. Vi har samma tankesätt och kompletterar varandra. Vi samarbetar på ett sätt som är få förunnat och har förmånen att dela samma passion i livet - passionen för den Portugisiska vattenhunden!
Vi är en "vanlig" familj som sedan 2005 haft portisar som ett stort intresse då våra första portisar Selma och Alice kom in i våra liv. Det är ett intresse som idag har utvecklats till en livsstil och passion. Vi bor i underbara Nynäshamn med närhet till både skog och hav.
Familjen består i grunden av 2-bentingarna Helena, Peter och barnen Sofia, Fredrik samt våra portistjejer (läs mer om våra hundar "här"). Sofia och Fredrik är numera båda "utflugna ur boet". Båda bor "ett stenkast" bort från föräldrahemmet och vi umgås tätt med varandra.
Vi lägger ner mycket tid och engagemang för att valparna ska få en sådan bra start i livet som möjligt.
Läs mer om valparnas tid hos oss "här".
Våra portistjejer är en självklar del i familjen som givetvis lever ett vanligt familjeliv tillsammans med oss.
Hundarna lever likadant idag som Selma gjorde när hon kom till oss, nästan. När Selma levde så hade hon utan tvekan sagt att livet bara blivit ännu bättre för idag får tjejerna dessutom ligga och sova i sängen och i soffan (vilket de inte fick förr pga att vi var oroliga för att pappa Peter skulle få allergiska reaktioner).
I oktober 2007 blev kennelnamnet Amazing Selma's godkänt och i februari 2013 gick Sofia in som delägare i kenneln.
Namnet Amazing Selma's är uppkallat efter vår första portis Selma som själv aldrig har blivit mamma (hon gillar nämligen tjejer). Eftersom Selma aldrig har fått föra vidare sina gener bestämde vi oss för att hon skulle få föra sitt namn vidare.
Midsommar 2020, från vänster: Nemi, Saga, Maya, Alma och Doris
Hur började allt?
Vårt portisintresse kom då vi letade efter en lämplig ras och problemet är att pappa Peter var allergisk mot pälsdjur. Helenas kompis Eva tipsade om att Portugisisk Vattenhund kanske kunde vara en ras för oss och eftersom vi inte kände till rasen letade vi på internet och hittade RPVH:s hemsida.
Vi kunde läsa att rasen var allergivänlig men att det aldrig finns några garantier att man klarar av den i alla fall. Det öppnades i alla fall en liten dörr, Peter KANSKE kunde klara av den här rasen.
Läs mer om rasen "här".
Trots den knasiga klippningen (så där skulle vi aaaaldrig ha vår hund klippt), tog vi kontakt med en uppfödare i närheten av oss och frågade om vi fick komma och ta oss en titt samt lukta på hundarna och det fick vi.
Väl där blev vi mötta av två portisar och Peter borrade in näsan i både de vuxna portisarnas pälsar och de små valpar som fanns där. Otroligt nog kände han ingenting!!! Vi var såklart helt sålda och lyckan var total. Turligt nog var alla valparna redan tingade annars hade vi nog smugglat med en av dom med oss hem.
Under tiden som vi "väntade" valp läste vi allt vi kom över om rasen och vi blev mer och mer fascinerade över dess historia, t ex att klippningen är en urgammal klippning som har ett syfte och en funktion. Det är viktigt att veta vad det är för hund man får hem och vad det är för hund man faktiskt har i kopplet.
Selma kom till oss i maj -05 och när vi hämtade hem henne ville vi ha henne med klippt rumpa!
Selma var en väldigt lugn och lättlärd valp och bestämde vi oss ganska snart för att vi ville ha en till portis. Selma hade blivit "mammas tjej" och Peter ville ha en egen hund. En vecka före jul samma år kom vår Alice.
Det växte sakta men säkert fram att Alice skulle få bli mamma, en dröm Helena hade haft hela livet.
På påskaftonsmorgonen den 22/3 -08 födde Alice vår första kull (7 valpar) och det var en helt underbar och fantastisk upplevelse. Som nummer 1 kom det ut en bedårande söt tik som var svart med vita tecken. Henne kunde vi inte skiljas från, det var självklart att Maya skulle stanna hos oss.
Många säger att första kullen är den stora prövningen. Det är då det visar sig vilka som fortsätter och vilka som känner att uppfödarlivet inte riktigt är för dom. Efter A-kullens 8 veckor hos oss var vi inte alls avskräckta. Trots att det är mycket jobb med att ha valpar kände vi att det här var bara början på en fantastisk resa.....
Ni kan läsa mer om våra kullar "här".
För oss är det här det absolut häftigaste man kan vara med om,
vi får vara med och skapa liv!
Vi vill föda fram trevliga, friska och arbetande portisar.
Här bor vi.