Kennelmamma Helena

Jag heter Helena är mamma i familjen Ekström! Jag har alltid älskat djur. Redan som 3-åring släpade jag hem katter som jag hade "hittat". Jag fick inte behålla dom kan jag berätta. I 6-årsåldern hade jag tjatat om en hund så länge att mina föräldrar sa: När du blir 12 år ska du få en egen hund (inte trodde dom att jag skulle komma ihåg det). Jag hade förmånen att få tillbringa ett antal sommarlov på en bondgård i Småland . Vilken lycka med alla djur (kossor, katter, hundar, höns och grisar)! Sova på höskullen var ett måste minst en gång varje sommar och har du någon gång druckit mjölk som hämtats från mjölksilon så vet du hur underbart gott den smakar. Jag blev inte bondmora även om det var drömmen just vid den tiden.

Till påsk samma år som jag skulle fylla 12 år fick jag min alldeles egna hund, en underbar Golden Retrievertik, som jag döpte till Loa. Jag tog mitt ansvar på fullt allvar (trots min ringa ålder) och jag gick bl a kurser på brukshundklubben. Varje dag gick jag långa promenader och jag lärde Loa en massa konster. Att gå fint i koppel var inte hennes starkaste sida men vad gjorde det? Mina föräldrar hjälpte mig men huvudansvaret låg på mig. Jag klarade det men det är inget jag rekommenderar. Huvudansvaret SKA ligga på de vuxna men mitt intresse var genuint.

Jag tillsammans med Bella, Selma, Doris och Alice

i september -15

Det var med sorg jag insåg att det nog inte skulle bli fler hundar när jag träffade min man, Peter, 1984. Han är allergisk mot pälsdjur och pollen. Tiden gick, vi fick dottern Sofia 1989 och därefter sonen Fredrik 1991. När barnen blev lite större köpte vi ett akvarium. Efter några år skaffade vi 2 geckoödlor. 2003 köpte vi 2 undulater (egentligen inte alls bra för en allergiker). Till slut hade vi totalt 5 undulater som var fritt flygande i vårt kök!

2004 var tiden mogen för att "bearbeta" Peter. Jag ville så himla gärna ha en hund. Allergin var verkligen ett hinder och någonting vi tänkte på. Vi visste att om vi väl skaffade hund så var det oåterkalleligt.

Hur allergisk Peter än skulle bli kunde vi inte göra oss av med hunden. Det är mot mina principer. Har man skaffat ett husdjur ska man ta hand om det oavsett vad som händer. Vi hälsade på hos vänner som har 2 Golden Retrievrar. Det fungerade inte alls. Peter blev täppt i näsan efter en kort stund. Vilken lycka att vi "hittade" rasen Portugisisk vattenhund!!

Våra portistjejer är de underbaraste hundar man kan tänka sig och varje dag med dom är "Lycka".

Jag och Peter tillsammans med Alma, juni -19

Jag är, sedan november -09, diplomerad Hundfysioterapeut. Mitt företag heter Alsema Fysioterapi och jag har ett behandlingsrum i vår bostad. Våra vovvar behöver därmed nästan aldrig vara ensamma. Sofia (dottern!) och jag arbetar tillsammans då hon också är diplomerad Hundfysioterapeut sedan mars -11.   

Flocken har förändrats under åren som gått. I februari -20 består den av Saga och Alma högst upp (från vänster) samt Nemi, Doris och Maya nedanför (från vänster). Vi tänker på våra änglaflickor Selma, Alice och Bella varje dag.